Konst, kultur och lite andra saker att se.

Lysekil kan väl inte, om man nu ska vara ärlig, sägas vara en plats belastad av kulturell överhettning. Stadens havsnära läge med dess fantastiska vyer gör kanske att behovet av konstruerad skönhet inte är lika stort som en plats med mer modest omgivning? Nu är dock inte Lysekils stads centrum helt tom på konst och utsmyckning. Det finns trots allt hela spektrumet mellan amatörens ohämmade entusiasm till den etablerade konstnärens självsäkra perfektionism representerat. Vissa alster är trots sin ansenliga storlek och tydliga placering i stadsbilden inte uppmärksammade som dom nog förtjänar och annat har genom årens gång glömts bort en smula. Därför är det nog en vettig idé med en inte allt för tröttande promenad i dessa kreatörer, entusiaster och mecenärers fotspår.

Var börjar man nu då? För att ni inte ska tröttna får ju inte avståndet mellan det som är nåt av intresse vara allt för stort. Därför har jag valt Stenhuggarmonumentet strax intill  Järnvägsgatan 13, nästan uppe vid Valbogatan, som utgångspunkt. Stenen med stenhuggarverktygen kan kanske ses som en halv port till stadsdelen Slätten som förr i tiden beboddes av många stenhuggare:

Nu ska vi vidare mot nästa mål. Korsa Järnvägsgatan, gå in vid återvinningsstationen och sen in på baksidan av det stora gula tegelhuset. Strax innan lastkajen på husets baksida, på andra sidan gatan, finns nu i början på den smala gränden vårt nästa objekt: "Stående Hund":

Denna granitskulpturs namn är nog relativt rättvisande. Lite terrierstuk är det allt på den. Skulpturen kan väl närmast kallas naturens egen ”ready-made”. Huset där ”stående hund” finns är för övrigt välförsett med diverse utsmyckning som är värt en extra titt.  Nåväl, vidare vi vandra mot nästa mål. Fortsätt den smala gränden söderut från "Stående Hund", ta höger vid cykel/gångvägen några tiotal meter från "hunden" och avancera mot ICA-huset på Landsvägsgatan 17. På väggen mot gatan (mitt emot järnvägsstationen) finns nu Bengt Olsons enorma otitulerade fyrdelade betongrelief:

Att reliefen finns där beror på att ICA inte ville ha fönster mot gatan. Detta för arkitekten P-O Wallner visuellt lätt besvärliga problem löste sig genom Lysekils dåvarande stadsarkitekt Jan Olof Jarlöv kontaktade Bengt Olson som skapade det vi nu har framför oss. Verket betraktas på grund av sin storlek med fördel från motsatta sidan av gatan.

Bengt Olson har under många år bott och verkat i Paris och en av våra mest etablerade konstnärer. Han är i Sverige mest känd för sitt bidrag vid tillkomsten av den stora Picasso-skulpturen i Kristinehamn.

 

Vi går vidare mot nästa mål genom att ta vänster när vi nu står framför reliefen,gå fram till Kungsgatan i änden på kvarteret och gå upp till den lilla parken mitt emot Lysekils kommunhus på Kungsgatan 44. Väl där ser vi nu verket Kommunalarbetaren som väl illustrerar den troligen främsta myten om den kommunale grovarbetarens främsta merit: att hänga på spaden:

Att placera ett konstverk med just det innehållet framför kommunhuset kan väl verka något ironiskt i sig, men om man även vet att verket beställdes av före detta kommunalrådet Stig Nilsson och utfördes av en kommunalanställd med god erfarenhet av manuellt kommunalt arbete så får man förhoppningsvis en ännu mer givande upplevelse vid betraktelsen. Stigs beställning var inte mer komplicerad än att det skulle vara "bra och billigt" och denna konstnärliga frihet gav reparatören och metallarbetaren Peter Larsson några dagars funderande innan han bestämde motivet. Verket är Peters första och sista då han har valt att sluta när han är på toppe

Jag hade gärna låtit er ta vägen via Nyströms park i Brastad där "Fossil" av Pål Svensson finns men då hade väl vår lilla promenad blivit en smula ansträngande. Modellen till "Fossil" finns dock i receptionen till Lysekils kommunhus och får fungera som smakprov till originalverket. Om receptionen är stängd går modellen att se i skyltfönstret till vänster om entrén. Den fullstora "Fossil" finns att se i nämnda Nyströms park, mellan Läkarvägen och järnvägsövergången i centrala Brastad. Parkering finns på Läkarvägen.

Pål Svensson är en av Sveriges mest etablerade konstnärer vad gäller verk i offentlig miljö.

Att ta sig vidare till Kungstorget gör man snart genom att gå cirka 70 meter vidare längs Kungsgatan och ingen bör kunna missa torgets fontän med Ulf Sjöstrands granitskulptur i form av ett klot. När vattnet spelar längs sockeln gör den sig väldigt bra, men även utan vattnet strilande är det en vacker sak:

Vårt nästa mål, stensättningen på Övre Kungstorget, hittar vi genom att gå på vänster sida av Stadshotellet från fontänen sett och vidare upp på den upphöjda platsen mellan den röda Kungstorgskyrkan och folktandvården. Framför oss finns nu där den stora stensättningen med olika typer av stenar mest från Lysekils kommun:

Stensättningen är anlagd av Tekniska Förvaltningen på Lysekils kommun och ritning med stenarnas ursprung finns att hämta här: länk till ritning.

För att nå vårt nästa mål tar vi oss tillbaka mot fontänen på torget och tar där vänster, passerar Stadshotellet och anländer mycket snart till Stadsparken där bronsstatyn mitt i rundeln i norra delen av parken tidvis är nästan dold av den höga växtligheten. Statyn är väl ingen visuellt utmanande skapelseutan av traditionellt snitt, men i en lika traditionell park passar den utmärkt:

När nu statyn och parken har avnjutits efter behov ska vi till nästa ställe. Lämna parken via utgången mitt emot Konsum, ta höger längs trottoaren 30 meter och ta sen trapporna högst upp på det lilla berget. Där finns nu en liten grupp med stenpelare som undertecknad inte vet så mycket om men ändå tycker är värd lite uppmärksamhet:

Nåväl, neråt vi nu sänka oss via trapporna i vänstervarv runt berget och vi passerar mellan det gröna huset där Lysekils konsthall finns och berget. Alldeles efter konsthallen finns nu på en stenmur nästa föremål, en liten misshandlad Bronsblomma:

Skicket är väl inte det bästa efter många händers bändande i metallstjälkarna men den är trevlig ändå i sitt något slokande skick. Den tillhör troligen samma utsmyckning som pryder ledstängerna runt berget då det vid trappan vi nyttjade mitt emot Föreningssparbankens penningautomat finns smide av liknade slag på ledstången.

Nu är vi också mycket nära nästa objekt, Linda Lundgrens "Händers arbete", alldeles framför muren nedanför terrassen bronsblomman står ovanför. Det blev visst lite komplicerat att beskriva men skulpturen finns strax intill gatan nedanför. Jag litar på er förmåga att hitta dit, tror jag. "Händers arbete" illustrerar och hedrar sillarbeterskornas manuella, slitsamma arbete:

Om man nu höjer blicken så lär de flesta med hyfsad syn nu kunna se "Galjonsfiguren" högst upp i hörnet på Föreningssparbankens hus:

Personligen tycker jag den beskådas bäst från dess vänstra sida d v s stående vid Hotell Lysekils gavel. De fyrkantiga lådorna vid sidan om "Galjonsfiguren" är högtalare där det under en period spelades musik från den specialutgivna skivan "Anemone" som dåvarande Sparbanken gav ut. Detta blev väl inte helt populärt dock och numera är högtalarna tyvärr helt tystade.

Man får väl sjunga själv i brist på annat fram till nästa plats: entrén till Hotell Lysekil. Från "Galjonsfiguren" håller man bara vänster runt på framsidan av hotellet där den av keramik inramade huvudentrén inte går att missa:

Keramiken gjordes av Gunnar Nystrand på Rörstrand och visar scener från Lysekilstrakten. Hotellet invigdes 12/5 1952.

T-bryggan nästa. När man står på Hotell Lysekils trappa har vi nu Rosvikstorg framför oss och ut mot Gullmarsfjorden 70 meter från hotellet finns T-bryggan där stenskulpturen "Gestalt" av Mia Fkih Mabrouk står:

"Gestalt" illustrerar enligt uppgift bohusfiskarnas fruars ängsliga skådande ut över sjön i väntan på sina mäns eventuella återkomst.

Nu har vi en något längre lucka till vårt nästa objekt så för att inte drabbas av allt för stor leda rekommenderar jag att vi nu vänder ryggen åt "Gestalt", korsar Södra Hamngatan och att vi sen, cirka 50 meter bort vid restaurangen, tar Rosviksgatan åt vänster upp bakom Laurinska huset på Rosviksgatan 6, vars stendekorationer är riktigt trevliga:

Resten av husen på Rosviksgatan är också värda en extra titt innan vi tar trappan ner i änden av gatan, korsar övergångstället och tar höger förbi Curmans villor från 1873-80 innan vi 90 meter från övergångsstället går igenom Äreporten in i havsbadsparken. Nedanför den övre terrassen vi nu har framför oss finns vårt nästa mål: bysten av Carl Curman:

Carl Curman var badläkare i Lysekil från 1859 och utvecklade badorten Lysekil till Sveriges ledande socitetsbadort i sin kraft av i Stockholms främste balneolog (badexpert). Hans fru (Calla Curman) var dotter till C F Lundström, som ihop med sin bror grundade den svenska tändsticksindustrin. Vissa tror att Johan Edvard och Carl Frans Lundström uppfann säkerhetständstickan men det dom gjorde var att vidareutveckla Gustav Erik Pasch patent från 1844 till en kommersiellt gångbar produkt. Calla Curman delade med sig av sin familjs förmögenhet bland annat genom köpet av det stora område som idag utgör Stångehuvuds naturreservat, och som genom hennes försorg därmed räddades från stenindustrins "härjningar". C F Lundström bidrog också själv till badortens utveckling, bland annat genom att ge det generösa räntefria lån som gjorde det möjligt att köpa marken där de för badorten så viktiga Strandhotellen då kunde byggas.

Det finns mycket att lära om Curman och badorten Lysekil men det har andra avhandlat så mycket bättre än undertecknad så låt oss avancera vidare mot vårt nästa och sista mål på vår promenad: Leo Petterssons svarta stenskulptur från 1999 ur serien "klippdockor", populärt kallad "X-et" eller "krysset", utförd i bergarten diabas och placerad på Carlaberget:

Vi tar oss dit genom att ta trapporna upp bakom Hamngrillen på Badhusgatan 12. Stående framför Carl Curmans byst är det närmast dit genom att ta vänster, gå förbi socitetshuset Oscars, ta höger ut mot gatan, gå förbi Hamngrillen och sen vänster in bakom uteserveringen.

Om verket då och då hade befriats måsar och trutars avföring hade det nog prytt sin plats ännu bättre. Fåglarna söker sig till den högst belägna platsen så det är väl nästan frågan om placeringen är så värst genomtänkt och då den svarta diabasen samlar åt sig solvärmen väl så är det väl behagligt för fåglarna, antar jag. I rengjort skick är det annars ett mycket trevligt verk.

Vi har nu längs vår två kilometer långa promenad alltså sett just det jag har valt. Vissa av sakerna är lite besvärligt att få information om så om nån vet mer än mig får ni gärna meddela det. Det finns givetvis annat att se och beskriva längs vägen men det får nog sparas till ett annat tillfälle och ett annat tema. Jag rekommenderar att ni nu tar en stunds paus på bänkarna vid strandpromenaden Carlavägen nedanför "X-et". Även vid relativt hård vind är där rätt behagligt. Småfåglarna där föredrar förresten finkfröblandning från djuraffären.

/Calle