| Rågårdsvik | |
 |
När färjan till Ellös lades ner på 90-talet så dog Rågårdsvik en smula, och den sista funktionen av vikt för omvärlden berövades platsen. Lite hårt uttryckt kan säga att Rågårdsvik förföll ner i turismens järngrepp. Nu har dock inte det där hårda greppet tagit över helt, utan det är befriande rent från shopping och kommers.
|
|
Att sitta där vid hamnplanen och se på eventuellt folk och vattnet är riktigt trevligt och sommartid finns där alltid nån vänlig själ att lösa världsgåtorna ihop med. Tar man sig en promenad bland husen så är det trivsamt, trångt och orört på det vis som få ställen i norra Bohuslän har lyckats bevara. Vid kristi himmelfärd 18 maj när detta skrivs håller dock bara en ensam man på med något i sin båt, och det finns till och med 8 lediga parkeringsplatser. Hamnplanen tom på folk, till skillnad från t ex Grundsund där det en timme tidigare var svårt att ens ta sig fram med bilen. Jag hoppas att Rågårdsvik håller sig som det är och inte lyx-kitschen tar över så som på så många andra ställen i det attraktiva Bohuslän.
|
 |
|
Förr fanns det industri och handel i Rågårdsvik. Konservfabriken låg där nu det stora vita tomma pensionatet finns mot nordost om jag har fått rätt uppgifter. Det brann ner 1929. Pensionatet kommer förresten troligen ersättas av fritidshus, men nu i maj 2007 står det fortfarande kvar. Det är ändå lite synd att det nog inte blir kvar, då det är ett funkis-hus av rang gömt bakom lortig Eternit och slitage. Affären som finns kvar vid hamnplanen lades ner 1990, och släkten som drev affären lägger idag framgångsrikt sin energi på Rågårdsviks Pensionat. |
 |
|
Rågårdsvik är lika med sjöbodar. Ett helt gäng av dom med små gångar och språng emellan. Majoriteten av dom verkar vara just sjöbodar även i praktiken och inte rena sommarstugor. Mycket trevligt i mitt tycke. |
 |
|
Gruvan en liten bit från Rågårdsvik bröt fältspat, glimmer och kvarts, och det är riktigt kul att kika runt där och kolla på gruvhålet, kvartskristaller och glimmeraggregat. Man tar sig lättast dit via Lilla Aspernavägen från Rågårdsviks pensionat. Fortsätt den där vägens huvudsträckning 850 meter och gå sedan (efter 150 meter av grusväg efter Sjuntorpsvägen) uppför stigen till höger mot el-stolpen. Stigen, eller rättare sagt arbetsvägen, är inte så där jättetydlig först men bara man kommer upp en bit på berget är det svårt att missa den vita kvartsiten som nästan lyser mot den gråa graniten. Sverige är mycket välförsett med smågruvor i den där stilen så gruvan vid Rågårdsvik är inte unik, men
ändå intressant.
|
 |
|
Sjuntorpsvägen ska enligt uppgift ha fått sitt namn av att AB Sjuntorp ägde en semesterby ner till vänster där asfalten slutar 700 meter in på vägen från pensionatet. Min mormor jobbade i många år på AB Sjuntorps fabriker, men nu när området styckas upp och säljs till privatpersoner lär väl inga lågavlönade fabriksarbeterskor ha råd att köpa fritidshus där de tidigare kunde hyra till subventionerade priser. Det kan vara lite dåligt med lediga parkeringsplatser vid hamnplanen på sommaren. Det finns en långtidsparkering strax ovanför pensionatet, där oddsen för att kunna få parkera nog är bättre än vid hamnplanen /Calle |
|