Krosudden och Ramholmen
År 1253 byggdes åt norges kung Håkon Håkonsson ett mycket stort krigsskepp, Krosudden, på Ramsholmen vid Orust. Skeppets fribord ska ha varit 9 alnar, eller 5 meter. Dess storlek ska också ha varit 35 "rom", vilket betyder att det i så fall skulle ha varit 82,8 meter långt och 18 meter brett i förhållande till fribordet. Nu tror inte de kunniga att det är realistiskt, utan 50-60 meter långt var det troligen. Det är dock stort nog ändå.

Var denna Ramsholme låg vet ingen med säkerhet, men låt oss likt en del andra med stöd av berättelsen om Håkon helt enkelt gissa att det var det som idag heter Ramholmen vid Skaftö. Buden om läget för detta lokalhistoriska högvilt rör sig annars t o m upp mot Halden i Norge, och de som aggressivast anser sig ha rätt bor kring Nösund på Orust. Egentligen är inte det absolut exakta läget för Krosuddens byggnation så intressant i sammanhanget, men vårt antagande ger oss en anledning till en liten utflykt ut på dagens Ramholme. Det har byggts båtar ända in på 1900-talet där, men det har det ju å andra sidan lite varstans i Bohuslän. På Håkons tid behövdes ju inte heller något varv liknande vår tids, utan en yta stor nog för bygget och de småverkstäder som behövdes räckte fint. Södra udden på Ramholmen hade varit alldeles tillräckligt för Krosuddens behov. Låt oss gå dit.

Parkeringmöjligheterna i Gunnesbo sommarstugeområde är något begränsade. Enligt vissa av de boende där är det OK att parkera med omdöme vid vändplatsen längst ner i området ovanför småbåtshamnen.. Ramholmen ligger mitt emot småbåtshamnen nedanför vändplatsen och närmaste vägen är gångvägen ner till vattnet, ta något åt vänster, gå över vattnet på trampstenarna som ni strax ser, och om dom inte är användbara får ni fortsätta bort till "stenbryggan" över vattnet några hundra meter bort. Väl på andra sidan vattnet tar man sig sedan vidare söderut enligt vägbeskrivningen nedan.
Långtidsparkeringen vid Rågårdsvik är annars utmärkt som utgångspunkt för den som har lust att gå en lite längre promenad på ca 2 km enkel väg. Man går därifrån till Gunnesbo stugområde och ta sig där längst norrut på Idegransvägen. Stigen som börjar där tar man efter ett hundratal meter av åt höger som pilen visar, eller så fortsätter man en liten bit till och tar sen höger där en större stig ansluter.
Om man har tagit av enligt pilen bör man snart passera gärdesgården på bilden. Fortsätt rakt fram på andra sidan ett stycke till den större stig som snart syns. Fast stigen är väl mer rester av en gammal körväg iofs.
Nu bör det alltså snart se ut så här vilken väg man än har valt. Efter skogen övergår det till...
...lätt igenvuxen åkermark. Det är nog inte så värst många år det har fått växa fritt. Kanske orkade den siste brukaren av gamla stammen inte längre med på det vis som är så vanligt idag. Dagens stig går rakt över åkrarna, men inte ens den mest sinnesslöe jordbrukare gjorde så förr. Resterna av den gamla körvägen finns istället kvar i västra delen (till höger ur bild) av åkern.
Där den branta backen efter de gamla åkrarna planar ut tar man höger enligt pilen. Om man går försiktig lär man få se diverse djur i slänten ner mot sjön. Vid tillfället då bilderna togs fick jag på några minuter under den lilla sträckan se ett antal intressanta fågelarter, två rådjur och en liten grävling. Gå gärna så tyst det går alltså.
Det är inte så långt ner till havsviken nu. Längst ner vid vattnet har det inte riktigt hunnit bli fast landmark. Det är alltså minst sagt ganska lerigt vid minsta väta. När man har tagit sig förbi leran har man snart en bergknalle framför sig. Stigen fortsätter ut på Ramholmen på andra sidan av den, enligt bilden intill. Bilden är alltså tagen från Ramholmen.
När man har gått över stenspången på bilden ovan tar man höger, och fortsätter längs vattnet tills det inte är möjligt gå torrskodd längre och tar där stigen uppför backen. Det är några hundra meter att gå uppför berget och stigen är bitvis ganska ojämn.
När man finner sig vid vad som känns som stigens slut, och husen vid Ramholmens södra udde ligger nedanför, är stigen i varje fall på våren inte så tydlig. Den finns dock där, och om man ser till att ha husen mellan sig och vattnet hittar man snart stigen ner bland husen. Det känns lite som om man går omkring i folks trädgårdar, men så är det ju ofta i Bohusläns småställen.
När man har passerat det första vita huset tar man höger nedför mot vattnet, och det är alltså inte långt kvar. Fast det ser ni ju själva.

Ta det gärna lite lugnt och sansat där ute. En så liten plats som där vi har hamnat har ofta liten tolerans för ovant störande objekt. Det bör man ha mycket stor förståelse för. Det råder också en stor öppenhet utan förbudsskyltar på Ramholmens södra udde, vilket stället lite krav på oss besökare. Ta det lugnt alltså.

Vad ska man nu göra där? Ja, säg det. Njuta av naturen, fundera lite på om det verkligen var här kung Håkon inspekterade sitt fartyg och sen njuta lite till är min rekommendation, innan man går tillbaka.

Det finns lite andra stigar att utforska mot Ramholmens norra del, men jag får i ärlighetens namn erkänna att jag inte har varit där. Risken för att gå vilse bör dock vara minimal med hänsyn tagen till hur liten och avlång Ramholmen är.

/Calle