Islandsberg

 Islandsberg strax söder om Grundsund på Skaftö i Lysekils kommun får ni inte missa. Utsikten från Islandsbergs huvud är en av de finaste vi har i vårt område, med fri sikt mot västerhavets vackraste plats och långsträckta vyer över skärgården. Vägen dit är väl tyvärr bitvis inte den enklaste för de med lite begränsningar i framkomligheten eller om man har t ex barnvagn med sig.
Utgångspunkten för vår promenad finns vid vägskylten "Islandsberg 1" åt vänster ca 130 meter efter Daghemmet vid 30-sträckan när man kommer in mot Grundsund, eller ca 750 meter från bron vid kyrkan i Grundsunds centrum om man kommer från det hållet. "Parkeringen" vid början av grusvägen är ingen officiellt anordnad sådan och markägaren undanber vänligt men mycket bestämt att man ställer sig där, men på nya infartsparkeringen vid industriområdet och vid daghemmet finns det ett antal lämpliga parkeringsplatser.
Parkeringen löser sig nog så att vi kan gå ut mot Islandsberg, också kallat Ön ("Öa"). Vi börjar gå söderut på den lilla grusvägen och efter ca 900 meter passerar vi den lilla trevliga byn Ön där plats finns för att sitta och glo en stund.
Sen tar vi, ungefär 100 meter från byn Öns sista hus, åt vänster vid vägskälet som syns på bilden här intill. Det sitter förresten en skylt som visar vägen på det lilla trädet mitt i bild.
Sedan håller vi oss på vänstersidan av de gamla ängsmarkerna och ca 180 meter från grusvägen tar vi efter stenen på bilden åt höger längs ängen.
Efter ytterligare ungefär 350 meter övergår körvägen vi hittills har färdats på till en smal silverskimrande glimmerbeströdd stig. Stigen är inte särskilt lämplig för t ex barnvagnar men fötter och cyklar passar utmärkt på den.
Var bara rädd om stigen i backen ner mot Arsund där någon har lagt mycket jobb på att hålla den i bra skick. Om man färdas på en standardcykel är det nog också lämpligt att parkera den på krönet innan backen ner till Arsund.
Vi sänker oss alltså nu ner mot Arsund, det vita lilla huset där en skylt visar oss åt höger mot "Islandsbergs hufvud".
Efter Arsund går vi i tät buskvegetation ca 200 meter tills buskagen tar slut vid en gammal gärdesgård, och nu tar berg och ljung över.
Vi har nu ca 600 meter, mest uppförsbacke över det kala berget, fram till Islandsbergs fyrplats. Här och var påminner trappor oss om att vi färdas på vad som förr var en väg för vardagsbruk, inte "bara" en väg att njuta av. Man lär väl ha använt sig av sjövägen om möjligt, men det fanns ju tillfällen då havet inte gick att använda sig av.
Vi anländer så till Islandsbergs huvud efter att ha tillryggalagt ungefär 2700 meter.
Från udden kan man i söder se fiskeläget Gullholmen ungefär 1,5 km bort. I norr syns Gåsö på ca 4 kilometers håll. I väster finns naturligtvis havet, med ön Bonden längst ut något lite mot norr.
Farleden utanför Islandsberg är, tillsammans med Tjurpannan norr om Grebbestad, nog det vresigaste Bohuslän har att erbjuda. Även en relativt lugn dag kan vågorna som studsar mot den lodräta klippan utanför fyrudden ställa till med sjögång som kan få den hårdaste fritidsskeppare att blekna.

Fyrhuset är uppfört 1883 (då fyren byggdes) och troligen flyttat till sin nuvarande plats från Värmland. Nuförtiden är huset privatägt sommarhus och i mycket bra skick. Respektera de anslag om tillträde till området som finns i anknytning till grinden innan fyrhuset. Om grinden är öppen är det tillåtet att besöka udden, men då innehavarna är där är grinden stängd och man ombeds respektera privatlivet.

Huset har en viss anknytning till Evert Taube då hans släkting Bohman under en period var fyrmästare, så på 1890-talet hälsade Evert på hos kusinerna Gunnar och Gertrude på Islandsberg. Dessutom köpte Evert Taubes svåger, Thorsten Parrow, fyrplatsen 1945.

Berget vid Islandsberg är rätt intressant geologiskt med en hel del intressanta formationer, så att ta med sig en mineralbok kanske kan vara en bra idé.

När man är nöjd och belåten tar man samma väg tillbaka som vi kom. En liten bit innan buskagen börjar före Arsund, boningshuset närmast fyrplatsen, finns det dock en genväg som sneddar en aning över berget om man vill det. Den stigen är dock riktigt kuperad och svårframkomlig, men vill man ta den istället så följer man de vaga röda eller blåa målade markeringarna.

Vi tar nu samma väg tillbaka och vid parkeringen vid dagiset har vi gått cirka 5400 meter, förhoppningsvis trevliga sådana.

/Calle