Slaget vid Färlev
Gläborgs och därmed också Lysekils äldsta historiska datum är den 9 augusti 1134. Den irländske äventyraren Harald Gille (egentligen hette han Gilchrist) dök upp 1127 i Norge och påstods sig vara kung Sigurd (I Magnusson) Jorsalafars bror. Idag hade man väl tagit hjälp av DNA-teknik för att fastställa släktskapet, men på 1100-talet dög ”järnbörd” utmärkt. Det gick i Haralds fall ut på att ledas av två biskopar över sju eller nio glödande plogjärn. Efter tre dagar visades Haralds oskadda ben fram, och kung Sigurd godkände honom därmed som anhörig. Idag vet man ju vad som händer termodynamiskt när man går på t ex glödande kol eller lavastenar, men att kliva runt på glödande järn låter rätt jobbigt. Någon sorts mygel har dom nog sysslat med. Min gissning är att de glödande plogjärnen har legat under ett lager kol och att han faktisk gick över plogjärnen, inte på. Glödande kols mycket dåliga värmeledningsförmåga är välkänt.

Nåväl, när kung Sigurd dog 1130 bröt Harald genast sitt löfte om att inte kräva rätten till kronan och satte sig som kung över halva Norge. Förlikningen den tredje oktober 1130 om gemensam styrning av Norge med Kung Sigurds son Magnus höll bara några år, och 1134 gick alltså Magnus (som senare blev ”Den Blinde”) i krig mot den knappast överraskade Harald.

Den 9 augusti 1134 hade Harald Gille marscherat med sin nysamlade här från Foss och slagit läger vid Färlev (Fyrileiv). Snorre Sturlasons (1179-1241) ”Heimskringla” beskriver slaget vid Färlev målande och citerat, men det bör man väl ta med en viss nypa salt. Jag har dock valt att här använda det angivna antalet soldater. Även om siffrorna är överdrivna så ger dom antagligen en hyfsad bild av slagets styrkemässiga proportioner.
Medby gård har i gammal tid varit knuten till makthavarna. Om Harald slog läger invid Medby och Färlevs gårdar måste han antingen ha varit rätt säker på att kunna kampera där ostört, eller också var han militärt rätt oduglig. Enligt ”Heimskringla” ska han dock inte ha trott att kung Magnus ville slåss mot honom. Han bedrog sig i så fall grovt.

Om man tänker sig 2-3 meter högre vattenstånd än på bilden så är platsen otäckt svår att försvara, med fienden högre, vatten på två sidor och mycket kuperat åt de andra hållen. Kung Magnus anfall med 6000 soldater, med det heliga silverkorset buret i täten, gav Haralds 1500 man mycket lite förberedelsetid. Det blir också lerigare ju längre ner mot ån och Färlevsfjorden man kommer, och att som Haralds soldater tvingas retirera mot Färlevsfjorden måste ha varit ett recept på utplånande i samma stund som reträtten inleddes. Harald tvingades efter att hans soldater, och 60 av hans hovmän, hade nergjorts att fly sjövägen. Magnus var därmed för stunden kung över hela Norge.

Sedan slogs norrmännen friskt i åratal tills birkebeinarna 1240 besegrade den siste ”motkonungen”, Skule Bårdsson. De norska inbördeskrigen var så över.
Jag har haft några diskussioner med folk från Munkedal som gärna vill förlägga platsen för slaget längre upp mot Dingle, och därmed hamna inom Munkedals kommuns gränser. Jag är inte mycket till lokalpatriot, Dalslänning som jag är i botten, men i det här fallet håller jag på Lysekil. De gravhögar med "stridsrester" som förr fanns låg i närheten av Medby gård och där har funnits en gård med kunga-anknytning vid Färlev. Platsen mot Dingle som av vissa anses vara platsen för slaget hade dessutom legat under vatten 1134. Stridsvattenpolo var ingen stor sport ens då. Alltså: Inte en chans, Jan! ;D

/Calle