Havreexporten från Färlev
När havreexporten kom igång på allvar på 1830-talet växte lagrings- och utlastnings-platser fram på många ställen. Havren ansåg växa bäst av sädesslagen på nybruten mark och för bönderna gav havreförsäljningen en fast och i förhand framförhandlad inkomst. Firman William Thorburns söner i Uddevalla anlitade många ombud i Bohuslän, och två av dessa låg vid norra Färlevsfjorden. Havre exporterades främst till England och en stor del gick där till London. 1879 var exporten som störst med 129000 ton enbart från Göteborgs och Bohus län. År 1900 var denna export nere i 2500 ton och hanteringen dog snart i stort sett ut helt.
Idag ser man inte så mycket av det som en gång fanns på dessa platser. Låt oss börja med den lättast åtkomliga, Justineholm:

När man svänger av från länsväg 162 strax intill Färlevs-älven mot Gläborgs (före detta) järnvägsstationsplats ligger 125 meter in på vägen ett mycket pittoreskt boningshus, med ett prydligt uthus alldeles invid älven. För drygt hundra år sen låg fortfarande på tomten ett 34x12 meter stort tvåvånings havremagasin, med torkria, och med lanthandel och bostad i den östra delen. Gårdsplanen var stensatt. Läget intill landsvägen mot Lysekil var idealiskt. Älven var inte så mycket bredare än idag, men det räckte ändå bra för de småpråmar som användes till att frakta ut havren till de väntande skutorna på Färlevsfjorden. Stället hette alltså då som nu Justineholm, och ägs fortfarande av ättlingar till de som en gång hanterade havren. På en bild som visar järnvägsstationen när den var ny 1913 tycks Justineholm nyss ha rivits. Fast kanske nedmonterat är mer rätt ord, då huset flyttades till Grundsund. Jag är inte så säker på var det återuppfördes, men platsen väster om Bockpall, där det idag finns en båtklubb, verkar stämma bra med en äldre bild jag har sett.
Den andra stora anläggningen fanns nån kilometer söderut längs Färlevsfjorden och hette Karlsborg. Magasinet var ungefär i samma storlek som det vid Justineholm. Det som finns klart synligt kvar av anläggningen är den lilla grävda pråmkanalen som gjorde att pråmarna kunde lastas direkt vid det stora magasinet.
Pråmkanalen är numera ganska igenväxt. Där kunde man förr se föreståndaren gå omkring i vadarstövlar och rensa kanalen.
Det finns även några andra småsaker att se om man kollar lite mer noga. När jag var där sist var åkern intill harvad och frusen och jag kunde tydligt se var körvägen till magasinet förr gick över åkern. Ett brunrödare fält syntes över åkern, och vid närmare undersökning består det där fältet av det man idag kallar engelsk sjösten. Det är knappast någon avancerad gissning att de där stenarna är före detta barlast från fartygen som angjorde Karlsborg. Några grundstenar ligger det kvar, och något som jag har valt att tolka som ett grindhus finns det rester av vid åkerkanten där körvägen förr anslöt till havrehusets plats.

Det är inte så enkelt att ta sig till Karlsborg. Man ska respektera den bom som fastighetsägaren i höjd med Karlsborg har satt upp ute vid landsvägen. Det är nog därför lämpligast att gå dit över strandmarkerna från Gläborgshållet om det nu inte råkar vara vinter och leran är frusen och gångbar även andra vägar. Det är dock oftast blött och sankt där vid vattenbrynet, så tror man sig inte få mycket större utbyte av ett besök än vad mina bilder kan förmedla så bör man nog överväga hur väldigt gärna man vill dit.

Vill man se bevarade havremagasin finns sådana kvar vid Gerlesborg.
/Calle