Hällristningarna i Brastad
För många, många år sen växte en tro på diverse gudar fram inte bara i vår del av världen. Hos oss valde vissa då för tusentals års sen att hugga in de bilder de trodde skulle blidka de där gudarna i stenhällar, gärna vid vattenbrynet. Det är i varje fall den etablerade och traditionella historien ofta vill lära ut.

Det är helt enkelt inte möjligt att förstå vad ristarna ville säga med sina inskriptioner. Om vi har riktig otur så var det kanske inte ens meningen att det skulle vara begripligt annat än rent formmässigt. Jag har själv stått vid ristningarna och lyssnat på när besökare har försökt tolka in sin rent kristna syn på världen i bilder som egentligen går att tolka som man vill, och som dessutom skapats innan ens kristendomen existerade.

Fast det kanske är en krönika dom har gjort? Kanske är det klotter? Eller en beskrivning av besökande UFO och utomjordingar? Fast det är säkert redan någon som har försökt se UFO:n i ristningarna och dom lär nog vara helt säkra på att så är fallet. Är Brastad kanske Bohusläns motsvarighet till Area 51 i USA? Inte är det ju ens en gnutta troligt att små gröna män har landat i Brastad för länge sen, men försöker man ens nämna att ristingarna kanske inte har någon som helst mening tycks det väcka mer irritation än UFO-idéer och annat skumt. Människorna vill i många fall så gärna tro, antar jag.

Vägen längs ristningarna mellan Tuntorp och Immestad går ibland något rutinmässigt under namnet ”den heliga vägen”. I vår sekulariserade värld där kyrkan spelar en minimal roll är det inte så noga med det där heliga,men annat var det ju förr. Då såg man gärna guds inblandning i allt. Fast när man står där vid ristningarna och funderar så smyger tanken om rädslans betydelse över en. Idag har vi ju fritid,men det var ju inte så självklart förr. Det faktum att någon har gjort av med värdefull tid på att göra de där ristningarna kan antyda en möjlig rädsla, och behovet av att försöka kontrollera den upplevda källan till den.

Fast det kan ju också vara ren glädje dom ville förmedla. Glädjen över ett nedlagt byte och den nya båten. Den något välutrustade mannen på en av hällarna kanske högg in bilden som en kontaktannons för att visa vilken potent grabb han var, och hoppades locka till sig rasande granna brudar på det sättet. En Brastad-bo påstod sig förresten för en tid sen med hänvisning till den personliga utrustningsnivån vara direkt ättling till mannen på hällen. Jag tror han skämtade, i varje fall lite, och krävde inte bevis på påståendet.

Funderar man lite till så blir det nästan lite Internet on the Rocks. När man kom till en ny plats kanske man sökte upp de lokala ristningarna för att få veta vilka lokala sedvanor man hade att förvänta sig. Ristningarna låg då för länge sen nära vattenbrynet och var lätt tillgängliga. Själv är jag mest nyfiken på var ristarna levde och vilken typ av samhälle dom drev. Deras bostäder bör ju knappast ha funnits så värst långt från ristningarna. Jag tror inte att dom egentligen var så olika oss. Dom gjorde sig ristningar. Dagens människor dyrkar idrottsfenomen. Hur stor är egentligen skillnaden mentalt?
Vägen förbi ristningarna är en väg byggd med stöd från statens ArbetslöshetsKommision i mellankrigstiden. Det finns rester kvar här och där efter den äldre vägen, men det lär ju ha varit en mycket lokal körväg för lättare behov. Bron över ån mellan ristningsplatserna visar rätt tydligt hur enkel vägen var förr. Den nya breda vägen ner till Brofjorden gjorde garanterat stor skillnad för bygden.


/Calle